Tisdag 27 januari 2015
Häpp! Tänk att vi inte bloggat om denna chili con carne tidigare trots att bloggen funnits i tre och ett halvt år. Till och med vi är förvånade! Denna chiliheta gryta som är något av en paradrätt hos oss. En mycket trogen vardagsvän som dyker upp med jämna mellanrum på menyn. Nu har vi mumsat på chili con carne två middagar i rad och den blir bara godare för varje dag. Vi har nog lagat den ända sedan vi flyttade ihop i det där studentrummet med ett litet pentry i Umeå för många herrans år sedan och årtalet vi pratar om är 1999.
När man ändå är igång gör man ett storkok (receptet är redan stort för att mätta många magar) så är det bara att värma på middagen i några dagar när man kommer hem trött efter jobbet. Hinner man lessna på chili con carnen är det bara att portionera upp i lunchlådor och frysa in.
Denna chili con carne gör sig bäst att tillaga på nötfärs för smakens skull. Alla tycker vi olika om hur stark chilismak som är gott. Därför är vårt råd att tillsätta lite i sänder och smaka av efter hand tills man är nöjd.
Hur man väljer att äta sin chili con carne är var och ens eget val. Ibland äter vi den bara som den är, ibland serverar vi kokt ris till och det händer också att vi köpt oss lite baguette att äta till så att man får upp den sista såsen från tallriken på ett smidigt sätt.
Under årens lopp har vissa modifikationer gjorts jämfört med originalreceptet men i dagsläget är vi framme vid denna version. Gott så!
8-10 portioner.
1 kg nötfärs
1 stor gul lök
3 vitlöksklyftor
3 paprikor; gul, grön, röd
olivolja
2 – 2 1/2 tsk salt
svartpeppar
2 msk kalvfond
4 msk tomatpuré
2 förpackningar (à 400 g) krossade tomater med chili
1 tsk chilipulver
1 lagerblad
1 röd chilifrukt
1-2 dl vatten
2 burkar (à 400 g) vita bönor i tomatsås
Skala och finhacka lök och vitlök. Skölj, kärna ur och hacka paprikorna.
Fräs lök, vitlök och paprika med olja i en traktörpanna tills löken är blank men inte brynt. Ta upp det och lägg över i en stor kastrull/gryta. Fräs därefter köttfärsen i traktörpannan i omgångar. Pressa med en trägaffel tills den smular sig. Lägg över köttfärsen i den stora kastrullen/grytan och blanda.
Tillsätt tomatpurén, kalvfonden, tomatkrosset, chilipulvret och lagerbladet. Dela chilin, spola ur kärnorna under rinnande vatten och ta bort innerväggarna. Hacka den mycket fint. (Engångshandskar rekommenderas vid hantering av chili!) Tillsätt chilin, lite i taget och smaka dig fram till vilken styrka du vill ha. Krydda med salt och peppar.
Koka grytan sakta under lock ca. 1 timme. Späd med vatten om så behövs och passa samtidigt på att skölja ur förpackningarna med krossade tomater med vattnet så går inget till spillo.
Tillsätt de vita bönorna mot slutet av koktiden och låt dem koka med 15 minuter.
För övrigt under solen (som faktiskt tittat fram idag) intet nytt! Livet fortsätter sin glatta gång med ömsom regn, ömsom minusgrader med hala vägar och gångbanor. Än så länge har vi klarat oss från att drutta på ändan mer än ett litet oplanerat utfall, låt oss kalla det utfall si sådär lagom graciöst, med matkassar i båda händerna för frugan idag när hon varit på en promenadrunda till affären. Det gick bra, inte ens hål på det nya byxknät blev det, viktigast av allt!
Bilen har hon också lyckats hålla från att styra ner i diket. Idag fick vi erfara hur viktigt det är att ha koll på varandras jobbtelefonnummer när minnet sviker. Eftersom väglaget var tveksamt har Neta skickat sms när hon kommit fram till jobbet. Det glömde hon imorse till herrns stora fasa och han trodde genast att det hänt något. Det är inte så lätt att få tag i en som inte går med mobilen på sig och dessutom har den på ljudlös. I förskolans värld passar det sig inte! Av en ren tillfällighet råkade Neta slänga ett öga på sin mobil två timmar senare – 8 missade samtal och 3 ängsliga sms – har du kommit fram? har det hänt något? lever du? Snabbt som ögat ringde hon och försökte lugna ner en skärrad make. Ikväll har vi lagt till Netas jobbnummer i kontaktlistan med prefixet ICE (in case of emergency) och det tycker vi att du också ska göra. Ja, inte Netas jobbnummer utan till er närmast anhörig. Bara en liten tankeställare för att visa vår omsorg om dig som läser detta!
Smarrig förplägnad!
~Neta & Peppe~
