Min semester blev väldigt kort och intensiv denna sommar men jag hann i alla fall baka en dag, precis som jag lovat mamma. Hon fick sin frys försedd med lite påfyllning innan vi styrde kosan från Österbotten tillbaka till den svenska västkusten. När man är ”hemma” hör det liksom till att gå igenom mammas alla veckotidningar i jakt på smarriga recept, tidigare gånger har jag mest letat matiga recept men nu gick jag helt inför att hitta söta saker. Och om jag hittade! 🙂 Så dessa smuliga vaniljrutor fastnade jag direkt för, vaniljoman som jag är! Och jag blev inte besviken kan jag säga… och det blir nog inte ni heller om ni kommer er för att testa detta recept!
Receptet ur Allers (nr 21/2011) ger 15-20 rutor.
Ugnstemperatur: 225 grader. Och de är snabba att göra och med hjälp av en matberedare går det ännu fortare.
4 dl vetemjöl
2 dl socker
1/2 dl vaniljsåspulver
2 tsk vaniljsocker eller 1 tsk vaniljpulver
2 tsk bakpulver
125 g kallt smör
2 ägg
1 1/2 dl mjölk
Smörj och mjöla en liten långpanna ca 22 x 32 cm eller klä den med bakplåtspapper.
Hacka snabbt samman 3 dl av vetemjölet med socker, vaniljsåspulver, vaniljsocker, bakpulver och smör i en matberedare.
Ta undan 2 dl av den smuliga massan. Tillsätt i det som är kvar den sparade decilitern vetemjöl, äggen och mjölken. Kör hastigt samman till en slät smet.
Bre ut smeten jämnt i formen och strö över de sparade smulorna. Grädda kakan i nedre delen av ugnen 10-15 minuter tills kakan blivit gyllenbrun. Skär upp kakan i rutor då den kallnat.
På hemmaplan igen kände jag att jag bara måste baka rutorna en gång till och då byta ut vaniljsockret mot vaniljpulver. Det gjorde att smeten fick en intensivare vaniljsmak och vaniljfröna gav smeten sitt karakteristiska, lite mörkare utseende som gjorde att det vattnades rejält i munnen på mig. Dessutom gjorde jag rutorna i en mindre form vilket gjorde att de blev tjockare och samtidigt lite mer saftiga. Men jag kan inte säga att den ena versionen blev bättre än den andra… men visst har jag en förkärlek till vaniljpulver.
Smarrig förplägnad!
~Neta & Peppe~
